RÖNNINGE HEMVÄRNSOMRÅDE 1940-1945 (DEL 8)

Salems och Grödinge lottakårer

En hemvärnsman är utbildad så att han tänker i en viss ordning. Först skall han se om sig själv och sin grupp, därefter fienden och vad den kan tänkas göra o.s.v. Till sist skall man tänka på mat. Det här är nog militärt riktigt och fungerar nog så också
när den militära koktrossen ansvarar för maten, men i hemvärnet finns det en liten guldring kring detta med maten. I de här socknarna finns sedan 40 år tillbaka egna lottakårer med hemvärnslottor som verkligen är hemvärnslottor. Dessa lottor har under alla år arbetat osjälviskt endast för hemvärnet. Detta vet en beprövad hemvärnsman och därför tittar tar han alltid efter i övningsprogrammet vem som ansvarar för utspisningen vid övningen. Är det lottorna så är saken klar, är det någon annan så är saken inte klar och då är det säkrast att stoppa reservproviant i fickan.

Grödinge hade egen lottakår sedan 1940 under ledning av kårchefen grevinnan Siri Stenbock på Korsnäs. Den som basade för fälttjänstlottorna i Grödinge var fru Bohman, maka till hemvärnsgruppchefen Gustaf Bohman på Ensta.

Grupporträtt av Grödinge lottakår framför Grödinge församlingshem. Foto: Grödinge hembygdsförening.

Våren 1941 bildades Salems lottaavdelning, inom Södertälje lottakår. Anslutningen i Salem blev dock så stor att man redan 2 år senare, våren 1943, blev egen lottakår inom Stockholms lottaförbund. Kårchef då var var fru Else Nordenhem, vice kårchef Gunhild Cedergren och fälttjänstchef Alma Eklund.

Två oförglömliga förplägnadslottor måste nämnas, Hulda Munksgaard i Kyrkskolan i Salem och Britt Söderbaum i Rönninge som tjänade ihop många ”silverskedar” på HvSS i Vällinge. 

Grödinge Lottakår ca 1940. Fotot taget vid Vällinge. Stående fr v: Grevinnan Siri Stenbock, Gerda Larsson, okänd. Sittande fr v: Birgit Jonsson, Ingegerd Källström, Berit Källström, okänd. Foto: Grödinge hembygdsförening.

 

 

 

 

 

 

 

 

Båda dessa lottakårer var mycket aktiva och försåg hemvärnet med både förplägnads- och exeditionslottor. I Salem fanns också förrådslottor som ansvarade för intendenturmaterielen. Hemvärnsområdets stab ligger ju i Rönninge och därför fick Salems lottakår tillhandahålla hemvärnschefen expeditionslottor, varav en mycket förtjänt var Maj Berg i Rönninge. 

Förplägnadslottoma blev omgående utrustade med vedeldade fältkök som inköptes av gåvomedel. Dessa transporterades till övningarna med hästskjuts.

Expeditionslottorna utbildades vid kurser i Södertälje under kretschefens ledning. 

Salems hemvärn fick sin fana av Salems lottakår och den överlämnades av rikshemvärnschefen Gustaf Petri vid en högtidlighet i samband med en medborgarfest den 7:e juli 1941.

Grödinge hemvärn fick sin fana av Grödinge lottakår vid en högtidlighet i Grödinge kyrka den 18:e augusti 1941.

Salemslottorna fick sin fana av hemvärnet på Gustaf-Adolfsdagen 1941 och Grödingelottorna sin fana den 13 september 1942 i Grödinge kyrka.

Den vinterutrustning som kronan tillhandahöll hemvärnsmännen var, som tidigare nämnts, inte komplett. Det var aldrig fråga om någon underlåtenhet, det fanns helt enkelt inget att dela ut. Det som fanns hos kronan gick ju i första hand till beredskapsförbanden. Lottakårerna startade då på sin bekostnad tillverkning av olika slags vinterpersedlar, yllevästar, kylvästar för tidningsinlägg, snökåpor, mudda, vantar, hjälmskydd, sockor och mycket annat som numera är utrangerat. För att skaffa pengar ordnade lottakårerna både i Grödinge och Salem årliga julförsäljningar av egen tillverkning. I Salem deltog lottorna tillsammans med skyttar och hemvärn i den årliga medborgarfesten som gav ett ansenligt tillskott till kassorna.

Under 1940-talet var det inte Röda Korset som ansvarade för hemvärnets krigssjukvård. Lottorna var inte bara utbildade att ta hand om skadorna och lägga förband, de var också utbildade att med full last på cykel transportera skadade på cykelbårar. På varje pluton fanns ett sådan bårlag. I verkligheten skulle nog hemvärnsmännen få transportera sina skadade, men det visar den höga ambitionen hos sjukvårdslottorna.

Med detta lilla kapitel om våra lottor vill jag göra dagens hemvärnsmän uppmärksamma på allt det arbete våra lottakårer utfört under årens lopp och att hemvärnet verkligen fortsätter att värna om våra hemvärnslottor. I den debatt som föres idag om kvinnliga hemvärnsmän så glöms gärna lottornas långa trogna arbete bort. Låt lottorna fortsätta att vara förplägnads- och expeditionslottor som tidigare och som egna kårer. Anslut gärna kvinnor till hemvärnet, men låt dem då arbeta sida vid sida med lottorna. 

Del 1 – Start och rekrytering Del 6 – Ungdomsverksamheten
Del 2 – Organisation Del 7 – Hemvärnets stridsskola i Vällinge
Del 3 – Krigsuppgifter Del 8 – Salems och Grödinges lottakårer
Del 4 – Utrustning
Del 5 – Utbildning