Lv 431 Lv 3 Astraberget

Här kommer fortsättning på det som jag under år 2016 skrev om kring Lv 431. Ett återbesök gjordes i början av maj år 2023 till den före detta luftvärnsställningen på bergshöjden invid Astras fabriker.
Utsnitt av luftvärnsställning 431. Källa: KrA, Stockholms försvarsområde, Kommendantstaben i Stockholm Avd. 1F Serie J2 Befästningar inom Fo 44 1.6.45

Skissen från 1945 visar slutläget på luftvärnsställningen med värnen. Det fanns 15 stycken värn som skulle skydda ställningen i alla riktningar.

Två stycken pjäsvärn för 40 mm luftvärnskanoner. En centralt placerad ställning för luftvärnskulspruta som skulle skydda mot låg flygande fienden. Ett signalvärn samt slutligen ett Ammunitionsrum. På skissen ser man, om man tittar noga, att det finns inritat ett ammunitionsrum till. Detta verkar inte ha blivit byggt.

Området var inhägnat med dubbla stormhinder och eftersom det är stora höjdskillnader på platsen fanns trappor mellan dom olika förläggningarna och ställningarna. Dessa är sedan länge borta.

Del av beskrivning av olika värntyper. 1945. Källa: KrA, Stockholms försvarsområde, Kommendantstaben i Stockholm Avd. 1F Serie J2 Befästningar inom Fo 44

Beskrivning av olika värntyper

Bilden till höger visar olika typer av värn. Den fyllda ytan visar värnets ståöppning. Inom denna plats var samtliga skyddsvärn av typen B1.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Stridsvärn 4311 A, B & C

Bilden nedan visar platserna för de raserade dubbelvärnen benämnda A och B som var utförda med gemensamt skyddsrum. Dessa var insprängda i berget med försvarsriktning mot Turingevägen (nuv. Forskargatan). Värn C låg på en lägre nivå snett nedanför dessa värn.

Bilden föreställer värn 4311 A och B som var utförda som dubbelvärn med ett gemensamt skyddsrum. Foto: H. Lindkvist (2023).
Värn 4311 A och B. Foto: Henrik Lindkvist. (2023).
foto: Henrik Lindkvist (2023).
foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Stridsvärn 4312 A & B

Var placerade på en lägre punkt i anslutning till en byggnad och vätte mot Turingevägen (i dag Forskargatan). Svårt att se några spår efter dessa som var av typen B1.

 Stridsvärn 4313 A,B,C & D

Närmast i bild värn D. Och en bit nedanför värn C. Dessa ser ut att vara ganska intakta, men fyllda med stenblock. Dessa ligger till vänster i anslutning till tillfartsvägen och hade skjutriktning mot nuvarande Torsgatan.

Bilden visar Värnen 4313 C & D. Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Uppgång till berget. Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Uppgång till berget från Torsgatan. Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Detalj av stridsvärn av typ B1 som fyllts med stenar. Foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stridsvärn 4314 A,B & C

Här är ytterligare ett värn som fortfarande syns i terrängen. Oklart vilket det är.

Foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

Stridsvärn 4315 A,B & C

Värn A vätter mot Ängsgatan. Värn B på första bilden vätter mot nuvarande Ottesångsvägen och är, likt alla andra, raserat. Värn C  låg nästan i vägplanet utanför luftvärnsställningens stormhinder och var förmodligen ett första skydd för inpassering. Det var också det enda av alla värn som inte var insprängt i berg, utan nedgrävt i jorden med trästomme.

Nedanför Ottesångsvägen ligger Volkswagens anläggning. Foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ammunitions förråd

Mitt i ett bergsparti, bakom en stor buske, kan man skymta den igengjutna ingången till ammunitionsförrådet för luftvärnställningen. AB Vägförbättringar, som gjort en del andra sprängningsarbeten på platsen lämnade i mitten utav år 1940 anbud på att bygga detta utrymme som skulle vara ca 2,5 gånger 2 meter. Dock var berget väldigt sprucket och trasigt, vilket gjorde att det inte gick att spränga en bergtunnel så som man brukade göra. Dels skulle det skulle det vara svårsprängt då bergets kvalitet var dålig. Och för det andra skulle det vara svårt att göra det vattentätt.

Man utförde därför förrådet enligt principen öppen nedsprängning i berget och klädde in det utsprängda utrymmet med armerad betong och ett dräneringsskikt under golvet. Ovanpå betongtaket gjordes en en meter tjock stenmantel i cementbruk. Ingången var ursprungligen försedd med en splittersäker järndörr, vilken förmodligen finns kvar bakom plomberingen.

Bilden föreställer plomberad ingång till Am förråd. Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Närbild på Gjutningen som gjordes vid plomberingen. Någon har försökt att ta sig igenom. Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Foto: Henrik Lindkvist (2023).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pjäsplatserna

Pjäsplatserna är ordentligt raserade, här nedan syns resterna efter en av två. Man kan skönja rester efter urtagen för ammunitionsnischerna på det två nedre bilderna. Sista bilden är från en bevarad ställning i Norsborg, och visar hur det kan ha sett ut på denna plats.

Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Foto: Henrik Lindkvist (2023).
Som exempel på hur det kan ha sett ut. Detalj av ammunitionsnisch i bevarad luftvärnsställning i Norsborg. Foto: Henrik Lindkvist (2020).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avveckling

Annons i tidningarna från 1947. Baracker som inte behövdes längre såldes ut. Vissa andra sparades till hemvärnsgårdar, scoutstugor etc.

Avvecklingen av barackerna, matsal, expedition och förläggningar skedde redan under år 1947. I dagspressen kunde man läsa att det var visning av barackerna på Astraberget den 17 september 1947.

Resterande fortifikationer verkar därefter ha lämnats relativt orörda fram till mitten av 00-talet när Fortifikationsverket (FortV) började att avveckla befästningar och värn i hela Stockholms län. Det mesta från beredskapstiden fanns då fortfarande kvar och i Södertälje bestämdes att allt skulle raseras i samråd med markägaren (Södertälje kommun).

På några få platser i länet valde man dock att behålla befästningar som kulturarv. T. ex luftvärnsställningarna på Tivoliberget i Solna och Käppala på Lidingö. Där övergick ansvaret på kommun och eventuella hembygdsföreningar att hålla anordningarna i gott skick.

Kuriosa

I början av 1941 gjorde en inspektion av förbandet vid Lv 56 L1. Landstormfänriken Lars Wahlberg var utsänd av Stockholms försvarsområde. Hans iakttagelser var inte speciellt positiva. Både vaktmanskapet och vaktchefen hade slött uppträdande, vaktchefen hade inte reglementsenlig utrustning.
Personalen var långsam, tog två minuter för lång tid, när dom skulle inta ställningen vid larm. Vid den här tiden var bara en pjäs i funktion och den andra pjäsbäddningen höll på att byggas upp. Pjässervicen var inte fulltalig trots att det fanns tillgång på personal. Den dagliga tillsynen av materielen var inte gjord, varför det inte fungerade tillfredställande. Luftvärnskanonen var dåligt rengjord och höjdratten gick så trögt att det inte gick att göra jämn målföljning.

Vi får hoppas att chefen för lv 56 gjorde ett uppryckning till nästa inspektion.