Västertälje hvo (1940-1941)

Västertälje hemvärnsområde bildades i maj 1940 och tillhörde Järna hemvärnskrets. Socknarna Västertälje, Tveta och Turinge ingick i kompaniet. I Västertälje ingick framförallt Geneta, Karlhov, Lina och Ronna.

Vid tillkomsten 1940 var Johan Vilhelm Gehlert, kamrer från Nibble i Nykvarn hemvärnschef.

Därefter Erik Lundberg, som sedermera var chef i Turinge hemvärnsområde från oktober 1941.

Intresset att bli hemvärnsman var stort och i juli månad 1940 fanns 100 hemvärnsmän kontrakterade i hemvärnsområdet. Tillgången på vapen var inte bra när hemvärnet bildades. Men i Västertälje hvo var det endast brist på fyra vapen, vilket får anses som gott vid en här tiden. En förklaring kan vara att många ortsbor var jägare och medlemmar i skytteföreningar och därmed hade egna gevär. 

Fientliga luftlandsättningstrupper i Turinge

Nästan exakt ett år efter att hemvärnet bildats våren 1940 hölls en större övning med Västertälje hvo i anfall och försvar av vägspärrar. Det var en varm tisdagskväll den 27:e maj 1941. Man befarade att fienden luftlandsatt sina trupper i terrängen Nykvarn-Turinge. 80 st hemvärnsmän ur Västertälje hemvärnsområde deltog i övningen och var redo att besätta spärrar och utkiksposter. Hemvärnsgrupperna från Tveta och Västertälje agerade fiendestyrka. Medan gruppen från Turinge skulle försvara nio viktiga vägspärrar. 

Innan ”kriget” bröt ut samlades man på kyrkbacken i Turinge, där kretsbefälhavaren J.M Bernström, som ledde övningen, instruerade om förutsättningen för övningen. Det var nämligen så att Sverige befann sig i krig och inom området var därför beredskapen höjd vid spärrförsvaren. Detta innebar att varje man inom en kvart efter att larmet gått skulle vara på sin plats. Bernström pratade i en portabel högtalare som hängde på stjärten, och han hördes väl på 600 meters avstånd.

Sexton man från riksdagens statsutskott och överste Petri, hemvärnets stabschef major Göthberg och dess instruktionsofficer kapten Lindgren hade också kommit till Turinge med riksdagsbussen för att vara åskådare under övningen.

Det blev åtskilliga kilometer för de folkvalda att gå på landsvägarna och över skogens stock och sten mellan de olika vägspärrarna. När dom skulle utföra inspektionen av hemvärnsgrupperna.  Detta medförde att deltagarna från statsutskottet hade mot slutet rätt trötta ben.

– En kulsprutepistol ska vårdas som man vårdar hustru och barn, framhöll hemvärnets stabschef. Gör ni det?

-Nej, svarade en pigg hemvärnsmän. Jag har varken hustru eller barn, man kan väll vara försiktig ändå.

Mycket riktigt, en kvart efter att larmet gått, hade hemvärmsmännen besatt spärrarna och fyra luftbevakningsstationer, bla i kyrktornet.

Soldaterna var väl maskerade i sina eldställningar, så väl att inte ens överste Petri och major Göthberg med sina tränade ögon kunde se dem.

Det första som inträffade var vid Nedre bruket. Rapporter hade kommit om en fientlig luftlandsättning i Bommersvik. Fienden hade för avsikt att kapa kraftledningen söder om Turinge kyrka. En lastbil med fientliga soldater hade setts på väg

norrut. Bastanta stockspärrar fälldes genast ner och valstrådhinder placerades över brobanan.  Lastbilen måste stanna och får eld på sig från tre håll. Pansarförstöringsmanskap ingriper, kulsprutepistoler knattrar handgranaterna visslar i luften och täta rökmoln lägger sig över Sven Duvas bro vid Nyhammar. 

Den fientliga pansarbilen backar, vänder och kör bort. Senare försöker b-styrkan att forcera en intilliggande vägspärr, men även det misslyckas. De fientliga bilarna körde sedan i riktning mot Turinge kyrkan. Även här väntade väl posterade och förbereda hemvärnsgrupper, och innan bilarna hunnit passera broarna vid prästgården, dånade dynamitladdningar. 

-Det är ändå en fin sak med alla stensprängare i hemvärnet! Kommenterar överste Petri.

Den här kvällen var det många Turingebor som nyfiket deltog och såg på uppvisningen. En av dem var Johan August Engvall, boende i Grindstugan. Han berättar att han lever på kaniner. Grindstugan kallades även fattigstugan, och några få personer Bodde fortfarande kvar där fram till 1945. Byggnaden övertogs av Hemvärnet som använde den som förråd. Den funktionen hade huset fram till början av 1980-talet.

-Det är banne mej inte många sjuttisjuåringar som ligger i som jag. Fem kronor för en treckorsunge och 35 kronor för en fullväxt kanin.

Hemvärnsmännen skötte sig mycket bra, alltifrån den äldste 65-årige nämndemannen Robert Kihlgren till minstingen en 17 åring. Omdömet från överste Petri var att han fått en riktig bild över hur ett hemvärn bör uppträda för det är som bäst sammansatt, dvs i grupper. En av huvuduppgifterna var att möta luftlandsatt elittrupp, och det gick bra då hemvärnsmännen övar skjutning, använder terrängen rätt och med sunt förnuft. Petri hade endast beröm att lämna om övningen.

I oktober 1941 överfördes 18 hemvärnsmän från Västertälje hvo till Södertälje hvo och resterande delen av Västertälje hvo byter namn till Turinge hvo. Mer om det kan du läsa här.