Redan 1938 hade Södertälje länslasarett planlagt industriluftskydd. I en betydligt senare upplaga av sjukhusets verkskyddsplanering (1979) ser man att ledningen bestod av 10 personer. Där ingick sjukhusdirektören som tillika var verkskyddschef, sedan hade man organiserat två verkskyddsledare, tre expeditionsbiträden, tre ordonnanser och en fordonsförare. Totalt var det 40 personer som skulle engageras i sjukhusets verkskydd.
Som uppehållsplatser grupperade man i skyddsrum på tre olika ställen. Förläggningen av den 40 man starka gruppen ordnades i hus 10 som då användes som personalbostadshus. Den undsättande organisationen bestod av en räddningsgrupp, en brandgrupp och 3 samaritgrupper.
För brandsläckning hade man en motorspruta av tyngre modell och en Ferguson traktor som skulle transportera den samma. Vattentillgången ordnades via en egen branddamm på 60 kbm som fanns inne på sjukhusets område, eller via en prydnadsdamm på ca 25 kbm. Planer fanns också att vid behov kunna belägga gräsytan med stora plastpresenningar för att på så sätt ytterligare få tillgång till ca 75 kbm vatten.
När order om mobilisering lämnats skulle verkskyddschefen enligt åtgärdskalendern kalla in personalen och inmönstra densamma. Både den personliga och gemensamma utrustningen skulle efter det lämnas ut. Verkskyddscentralen och grupperingsplatserna skulle iordningställas.
Det finns säker anledning att återkomma till detta, då det bör finnas mycket mer att berätta kring detta. Finns säkert någon anställd på sjukhuset som vet mera.