Södertälje kommuns driftvärn

Planeringen med att inrätta ett driftvärn i Södertälje kommun började under år 1981 efter att Kretshemvärnschefen, P O Jacobson tagit kontakt med kommunstyrelsens ordförande. En arbetsgrupp tillsattes som skulle se över hur kuppberedskap och bevakning av de kommunala anläggningarna skulle läggas upp. Sammantaget, så bedömde man att det fanns ett 20-tal objekt i kommunen, varav Södertälje hemvärnskrets möjligen skulle klara av sju av dessa bevakningsobjekt.

 

Södertälje kommuns driftvärn_hemsidan
Bilden på uniformsmärket här ovanför används med tillstånd från  www.uniformsdetaljer.com

Vad skulle skyddas?

Vid en krigssituation visste man att befolkningen i staden skulle minska något pga inkallelser av värnpliktiga och frivillig evakuering. Men trots detta skulle det finnas många människor kvar i staden. Därför menade utredningen, att den kommunala verksamhet som var mest sårbar krävde bevakning och kuppberedskap redan innan ett eventuellt krig, var de som arbetade med elförsörjning, värmeförsörjning (fjärrvärme), vattenförsörjning som var extra känslig för sabotage, vissa beslutsfunktioner i kommunen (Kommunstyrelsen), Televäxeln, maskin och fordonsparker, verkstäder samt förråd.

Driftvärn eller företagshemvärn?

Efter ett par möten i arbetsgruppen så konstaterade man två möjliga alternativ. Man skulle antingen ha ett företagshemvärn, eller ett driftvärn. När det gällde utbildning och övning fanns skillnader i att företagshemvärnet gjorde det på sin fritid som t ex Scania eller Astra, medan driftvärnet utbildades och övades på arbetstid. En annan skillnad var att driftvärnet var helt knutet till kommunens anläggningar och fick inte tas i anspråk för andra uppdrag. Ett företagshemvärn ingick i hemvärnskretsen och kunde därför användas för andra uppgifter utanför det egna företaget. I gruppen kom man efter samråd med chefen för hemvärns- och frivilligavdelningen vid K1/fo 44 överstelöjtnant Björn Wallin fram till att ett driftvärn skulle organiseras för Södertäljes kommunala förvaltningar.

I slutet av år 1981 började lämnades ett förslag till kommunstyrelsen att ett driftvärn skulle organiseras. När man räknade på kostnader hade man Uppsala som modell. 100 personer skulle engageras, med övning/utbildning 16 tim per år inom arbetstid och 4 timmar på fritid. Beräkningar gjordes också på att 70% av deltagarna skulle behöva vikarie. Det skulle kosta kommunen närmare en 3/4 årsanställd räknat i personalkostnader. Kommunstyrelsen beslöt  den 2 april 1982 att Södertälje kommuns driftvärn skulle organiseras. För att få starta ett driftvärn, krävdes att man ansökte om tillstånd hos rikshemvärnschefen. I ansökan beskrevs hur ett antal objekt som var belägna inom centralorten bedömdes kräva en bemanning motsvarande nio driftvärnsgrupper, fördelade på tre plutoner. Allt organiserat i ett driftvärnskompani.

Tillstånd klart att organisera driftvärn

Den andra juni 1982 tillstyrker rikshemvärnschefen kommunens ansökan, och ungefär en månad senare får kommunen tillstånd av Regeringen undertecknat av Torsten Gustafsson på försvarsdepartementet, att organisera driftvärn.

Ett Kompani byggdes upp enligt följande:

org_dv

Kompaniet skulle understödjas med mat, sjukvård m m av ordinarie arbetsplatsers resurser.

Driftvärnschef

Johnny Björck som arbetade på fastighetskontoret utsågs till driftvärnschef, och Stig Andersson (energiverken) till ställföreträdare. Johnny var reservofficer och tidigare polis, han var chef under hela driftvärnets aktiva tid från början till slut.

Målsättningen för driftvärnsförbanden under 1989 var att skydda/försvara arbetsplatsen, så att verksamheten vid företaget kunde fortgå. Bevakning och försvar med grupp-plutonsförband och i såväl dager som mörker, under vecka-veckor kunna skydda mot sabotage som utförs av enskild eller styrka upp till grupps storlek och som genomför verksamheten dolt eller våldsamt inträngande. Driftvärnschefen svarade att man inte skulle kunna skydda mot sabotage under så lång tid som en vecka med den styrka som han disponerade, det var nämligen svårt att tillsätta tjänsterna som fanns på pappret. När jag idag pratar med Johnny om detta, berättar han för mig att SÄPO vid några tillfällen tog kontakt med honom för att diskutera några av bevakningsobjekten som rörde x.  I anslutning till x utfördes även några gånger gemensamma övningar med I1 nattetid.

Nedläggningen

I början av år 1992 hade kommunen en svår ekonomisk situation, och man var tvungen att dra in kostnaderna för driftvärnet helt från budgeten, trots att kostnaden endast var ca 33 000 kronor årligen. Men nu var det andra verksamheter som skulle prioriteras före. Tekniska nämnden föreslog till kommunstyrelsen att man skyndsamt skulle avveckla driftvärnet. Anders Björck som under regeringen Bildt var försvarsminister bekräftar i ett brev till Södertälje kommun den 17 december 1992, att driftvärnet vid Södertälje kommun kan anses som avvecklat.

Källa: Södertälje stadsarkiv Kommunstyrelsens arkiv 1992.
Källa: Södertälje stadsarkiv Kommunstyrelsens arkiv 1992.

 

2 tankar på “Södertälje kommuns driftvärn

  1. Hej !
    Blev överraskad när jag såg denna sida och ett hopp tändes att det ev. skulle gå att finna det frivillgmärke som driftvärnen i Södertälje prydde uniformen med. Saknar det, ”Riksbanken” och ”Riksstadens” märke i min samling.
    Har sökt märket via Södertälje Kommun utan resultat.
    Ser fram mot svar.
    Naturligtvis är jag beredd att betala för märket om någon vill sälja.
    Med vänliga hälsningar
    Kenneth Philipson

  2. Hej, Kenneth. Det jag vet är att hemvärnsmuseét i Vällinge har tygmärket och ev. frivilligmärket. Du kan kontakta dem och kolla om de har några över exemplar. Annars har jag sett på tradera att det finns partier med driv märken, men södertälje kommuns driftvärn kanske inte gjordes i så stora upplagor. Var ju ca 100 soldater. Dessutom har jag hört att när man avvecklade skulle märkena lämnas tillbaka för att malas ner.

Kommentarer inaktiverade.