Skyddsrum för 2 500 personer

På länsstyrelsen inrådan gjordes i november månad år 1950 en planläggning över platser inom Södertälje stad, där fullträffsäkra skyddsrum skulle kunna förläggas. De tilltänkta skyddsrummen graderades efter angelägenhetsgrad, varvid ett skyddsrum i kvarteret Biet ansågs vara mest angeläget efter att byggnadskontoret genomfört geologiska undersökningar, borrningar med mera.

karta_1933_biet
Utdrag ur ägokartan 1933. Markeringen visar kvarteret där skyddsrummet var tänkt att ligga (1953). Idag har kvarteret Biet gått upp i kv. Humlan. Kartan används med tillstånd av Södertälje kommun.

Kravet på skyddsrummet var att det skulle kunna erbjuda plats för 2 500 personer och ha en golvyta på minst 800 m2. Södertälje stads byggnadschef Torsten Johnson beräknade anläggningstiden till två år. 1952 planerades byggstarten av den första etappen. Civilförsvarsstyrelsen beräknade då preliminärt att kostnaden skulle vara 750 000 kronor. Av detta skulle omkring en halv miljon kronor utgå i stadsbidrag och resterande kostnad skulle kommunen stå för.

Själva skyddsrumsutrymmet skulle vara cirkelformat, och enligt förslaget inrymma toaletter och tvättställ uppdelat på en kvinnlig och manlig del. Ett förläggningsrum för vaktpersonal, ett vårdrum med egen toalett. En chefsexpedition med plats för två personer och en sovhytt. Signalrummet för telefonväxeln skulle vara åtta kvadratmeter. Ett pentry.

Infarten till skyddsrummet var tänkt från Nygatan genom en kraftig stötvågsport och därefter via ett gasfång. Nödutgång via S:ta Ragnhildsgatan. I den tekniska delen av skyddsrummet skulle maskinrum, pumprum och reservkraft vara placerat. Enligt ritningen skulle det finnas plats för 2 500 sittande eller 600 liggande personer.

Förslag till offentligt skyddsrum i kv. Biet av Holmans ingeniörsbyrå i Stockholm (1954) Källa: Södertälje stadsarkiv.
Förslag till offentligt skyddsrum i kv. Biet av Holmans ingeniörsbyrå i Stockholm (1954) Källa: Södertälje stadsarkiv. Klicka på ritningen för att se den i större format.

I slutet av 50-talet togs budgetposten bort från civilförsvarsnämndens redovisningar. Jag har inte lyckats se varför anläggningen aldrig byggdes, men gissningsvis så var det citysaneringen och nya planer på skyddsrum i de framtida parkeringshusen som gjorde att detta förslag aldrig blev av.