Om driftvärnet

Driftvärnet var anställda som med vapen skulle skydda och försvara sina arbeten och arbetsplatser. Det första driftvärnet bildades efter ett riksdagsbeslut inom byggnads- och reparationsberedskapen (BRB) i mitten av 1944. BRB omfattade byggbranschen och var uppbyggd av bygg-, maskin-, installations- och konsultföretag genom avtal med staten. Försvarsmakten hade i fredstid överenskommelse med så många företag som möjligt och organiserade och förberedde verksamheten. 

dv_brb

Bilden ovan är från en monter på hemvärnsmuseet, där BRB presenteras. Längst till höger symboliseras bevakning vid vägbom. Ett hus håller på att byggas, samt en vägreparation pågår ungefär i bildens mitt. Till höger vid schaktmaskinen håller man på att bygga ett skyddsrum. Värnet i bildens högra hör symboliserar försvaret av arbetsplatsen.

De statliga verken hade skyddsansvar under beredskap och krig. I fredstid utbildades driftvärn på betald arbetstid. De hade till uppgift att skydda skyddsföremål inom sina arbetsplatser vad avser kommunikation, energiförsörjning m.m. Riksdagen beslutade under hösten 1978 om att försöksutbildning av kvinnor inom driftvärnet skulle påbörjas. Det dröjer till 1984 innan regeringen fastställer att kvinnor får antas som ordinarie driftvärnsmän.

Avvecklingen

Många av driftvärnen upphörde under början av 1990-talet delvis på grund av att de statliga verken bolagiserades och i och med det fick nya ekonomiska krav, och hård konkurrens gjorde att det blev färre anställda. År 1987 fanns det totalt 22 381 soldater i driftvärnet och innan nedläggningen 17 juni 2005 var det ca 1 000 st. En annan anledning till avvecklingen var att statsmakterna inte längre föreskrev att civila anläggningar skulle skyddas och bevakas av militär personal. Den slutgiltiga nedläggningen av driftvärnet beslutades av överbefälhavaren Håkan Syrén och en avslutningsceremoni hölls på Hemvärnets stridsskola. Överblivna medaljer skickades för nedmalning, utrustning lämnades tillbaka till försvarsmakten medan en en del av personalen gick över till hemvärnet.

Lars-Gunnar Sederlin, intendent på hemvärnsmuseet berättar i tidningen Hemvärnet 2/2005 om att han närvarat på ett sista möte med driftvärnscheferna och där berättade hur gallring av dokument skulle gå till och dessa skulle lämnas till krigsarkivet senast inom tre år. Mindre föremål, flaggor, tävlingspriser och brev skulle lämnas till museet för att en fyllig presentation senare skulle kunna göras av driftvärnsepoken. I samtal nyligen med Lars-Gunnar berättar han att inget specifikt från Södertäljes driftvärn finns hos museet. Dock finns där en liten utställning om driftvärnet som är väl värd att besöka.

I Södertälje har ett antal driftvärn varit organiserade: SJ driftvärn, sjöfartsverket driftvärn, postens driftvärn och vägverkets driftvärn. Möjligen också Televerkets driftvärn. Förutom driftvärnen hos dessa myndigheter fanns även ett driftvärn i Södertälje kommun mellan 1982-1992. Det var ett av få kommunala driftvärn i landet, vad jag vet nu så fanns det bara ett till och det var Uppsala kommun.

Läs om Södertälje kommuns driftvärn här. De andra har jag ännu inte någon information om i dagsläget, förutom att de var organiserade på 1980-talet, enligt Stellan Bojerud.

2 tankar på “Om driftvärnet

  1. Inget nämnt om HV. Scania hade som K-företag ett eget kompani. Fanns 1 kompani i Järna och 1 kompani i själva Södertälje. Inget om broförsvaret.

    • Hej, Henrik. Det kommer jag förhoppningsvis att kunna skriva om i framtiden, sidan uppdateras vartefter. Men när det gäller hemvärnet så har jag rätt dåligt med material. Krigsarkivet har ”tappat” bort allt som har med södertäljes hv krets att göra.

Kommentarer inaktiverade.