Matreco handels AB i Södertälje

Matreco bil AB var en svensk generalagent för de ryska ”kvalitetsbilarna” Moskvitch och Volga. I Stockholm öppnades en försäljningslokal på Karlavägen 67 och en serviceverkstad på Dalagatan 6 år 1963. Under åren expanderade verksamheten trots att försäljningen gick dåligt. I Södertälje invigdes i oktober 1980 ett leveranscentrum som var i bruk fram till 1991.

annons1981

1971 läckte uppgifter ut till media, om att säkerhetspolisen larmat regering att Matreco var täckmantel för rysk spionverksamhet. Man hade bl a skuggat ryska ”bilförsäljare” till mobiliseringsanläggningar, radiostationer och andra för försvaret känsliga platser. Företaget hade de senaste åren gjort enorma förluster sedan starten i Sverige. 1963 hade man inte sålt mer än ca 300 bilar (lastfordon och traktorer inräknade) i hela landet. Trots detta expanderade verksamheten, bl a 1969 när en pampig byggnad stod klar i Gävle.

Hans Holmér var säpochef vid den här tiden och hade lämnat täta rapporter till regeringen (Geijer) som inte hade brytt sig nämnvärt. Matreco själva tillbakavisade allt och hotade med att stämma tidningarna som skrev om detta för förtal.

1984, släppte journalisten Charlie Nordblom boken industrispionage. Där namngav han 33 representanter för KGB och 60 st spioner i reguljär verksamhet i Sverige. Några av platserna som pekades ut var Ambasaden på Gjörvelsgatan i Stockholm där 26 av de 38 diplomaterna avslöjas som officerare inom KGB och GRU. En annan plats var Intourist som var Turistbyrå som användes som täckmatel för KGB. Slutligen Matreco Handels AB i Södertälje. Där hade personalstyrkan fördubblats under de senaste åren trots dålig försäljning.

Matrecos verksamhet på Hantverksvägen 9 i Hovsjö stod klar i början av 1980-talet och Säkerhetspolisen hade under 1980-talet en operativ avdelning där en särskild grupp arbetade med att övervaka ett 20-tal sovjetiska medborgare på bilfirman i Södertälje.

Man misstänkte att några av dessa bara hade täckbefattningar och i själva verket bedrev underrättelseverksamhet. Det mesta av säkerhetspolisens arbete är kvalificerat hemligt, och därför är det svårt att få några detaljer kring detta, men romanen Operation Garbo, 1988 beskriver Matreco i Södertälje som en sorts sovjetisk vapendepå.

Samma uppgift fick jag i slutet av 1990-talet av fastighetsskötaren när jag själv arbetade i byggnaden, fast för företaget Din bil (Vw Audi). Fastighetsskötaren påstod att man hittat vapengömmor och avlyssningsutrustning i hålrum i väggarna när man gjort i ordning lokalen för den ändrade verksamheten. Sant eller inte? Troligtvis inte. Det enda jag minns från byggnaden som var speciellt var att det fanns en stor swimmingpool i källaren, den var dock inte i bruk. 2003 uppstod brand i byggnaden som totalförstördes.

Den säkerhetspolitiska bloggen Jägarchefen, reflekterar också över Matreco, och särskilt intressant är avslöjandet om att Matrecos anläggningar faktiskt bevisligen sammanföll med svenska militärstrategiskt känsliga områden. Läs den intressanta artikeln här hos jägarchefen: http://jagarchefen.blogspot.se/2015_08_01_archive.html

6 tankar på “Matreco handels AB i Södertälje

  1. Matreco var väl, egentligen, ett köpt bolag med namnet Mats records (ett skivbolag)?

    Min gode vän Peter Bradford arbetade på Matreco och via honom så fick man reda på att den ”ryska” bil (minns ej märket) som skjutsade barnen till skolan på ryska ambassaden egentligen var mest amerikansk. Motor och en stor del av övriga delar var utbytta mot amerikanska/europeiska bildelar. Om detta är en skröna vet jag ej.

    Jag har varit på studiebesök på Matreco en gång då jag arbetade som lärare på Hovsjöskolan.

  2. Jag har besökt Matreco i Södertälje. Det var nog 1987 eller 1988. Jag hade blivit inbjuden till USSR för att besöka några friktionsmaterial fabriker. Vid det tillfället mötte jag en KGB agent vid namn Putin. Jag träffade honom i ett rött litet hus vid skogskanten bakom den stora kontorsbyggnaden. Detta hus hade en mängd antenner på taket. Putin var enligt min bedömning en trevlig person. Mitt besök i USSR var egentligen ett svars besök, då ryssarna hade besökt vår fabrik i Långsele. Anledningen till besöken var att det nu var krav på asbestfria friktionsmaterial i Europa. Vid den här tiden var det ett kaos i de sovjetiska företagen. Många företagsledare skodde sig själva. När USSR upplöstes så var det många som skruvade bort de sovjetiska namnskyltarna och satte upp sina egna. En produkt som var bra att ha med sig för att bli populär hos de sovjetiska värdarna var BANANER. Jag har också besökt bilfabriken ZIL. Deras stora modellen var en kopia av en Packard. Jag tror att USSR helt enkelt köpte modellen och allt från Packard i USA. Ryssarna var smarta och innovativa. Det idiotiska centralplaneringssystemet var lätt att lura.
    Den sista på Matreco som jag hade kontakt med var Vitalij Postojev. Vi försökte då utreda en del konstiga företeelser inom den då ryska fordonsindustrin där också Matreco ingick. Efter mina kontakter med ryssarna så kunde jag konstatera att deras beteende på intet sätt skilde sig från de beteenden som förekommer i Västeuropa.

  3. Med anledning av att svenska rikspolitiker nu börjar intressera sig för vårt lands försvar kan man konstatera att politikerna inte förstod vad de gjorde. Jag har under hela mitt yrkesliv arbetat i något som kallades K-företag. K-företagen hade krigsproduktionsbesked. Det var vad företagen skulle producera i händelse av krig. I dag finns mig veterligen inga K-företag
    Vi hade också Milon (militärområden). Jag tillhörde en tid Nedre norra militärområdet och hade koll på försörjningen av material och förnödenheter. Det gjordes en sammanslagning av NN & ÖN till Norra militärområdet. Vi löd under Civilbefälhavaren. Hela den organisationen skrotades. Att tro att några hundra soldater ett antal bandvagnar, kanoner och stridsvagnar på Gotland skulle klara ett militärt angrepp är löjligt. Samhället är idag ytterst sårbart. Ett fientligt angrepp om det görs på rätt dag och vid rätt tidpunkt och på rätt ställe skulle kunna lamslå stora delar av Sverige.

    • Hej, Bengt-Ove. Tack för dina intressanta inlägg. Jag tänker i framtiden forska kring Scania som var K-företag.

  4. Som jag tidigare skrivit så har jag hela mitt yrkesliv arbetat i K-företag. Varje K-företag hade ett krigsproduktions besked.
    K-företagen hade även en plan hur produktionsapparaten skulle förstöras om företaget riskerade att hamna i fiendens händer. Från början var det att det mesta skulle förstöras. Mot slutet så var det att vitala delar skulle demonteras för att produktionsapparaten inte skulle kunna användas. Kajer som byggdes konstruerades så att de lätt kunde sprängas samma sak gällde broar på strategiska ställen. Titta på kartan över Sverige. Många älvar rinner från NV till SV. Allt norr om Dalälven var känsliga områden. Stamnätet för el var lätt att sabotera liksom systemet för omkoppling mellan olika kraftverk.

Kommentarer är stängda.