Lv 55, L 1 (Lv 430 Fo 44) – Luftvärnsställning Viksängen

Södertäljes första luftvärnsställning var placerad i nära anslutning till järnvägsbron. Under krigsåren utvecklades stridsställningar och värn samt ett antal baracker byggdes upp där det idag är en bilverkstad. 

X=Platsen där ställningen var belägen. Kartunderlag: © OpenStreetMaps bidragsgivare.
X=Platsen där ställningen var belägen. Kartunderlag: © OpenStreetMaps bidragsgivare.

 

Redan 26 april 1939 tecknade Södertälje stad ett tioårigt avtal om att upplåta mark med Kungl. Maj:t och Kronan genom arméfördelningschefen, Erik Testrup i östra militärområdet.

Staden upplät ett markområde på 7 600 m2 av stadsägan nr 589, Viksängsskogen som låg i det östra området. Försvaret skulle använda platsen vid mobilisering, för en automatkanontropp.

Den röda markeringen visar ytan som uppläts för luftvärnsändamål. Källa: Södertälje stadsarkiv, Byggnadskontoret (1939).
Den röda markeringen visar ytan som uppläts för luftvärnsändamål. Källa: Södertälje stadsarkiv, Byggnadskontoret (1939).

Kalhuggning av den fina tallskogen

I en skrivelse den 26 februari 1940 ville Stockholms försvarsområde att en tredjedel av skogen på norra sidan av kanalbalken skulle gallras ut, och att en barack för cirka 48 man skulle byggas på baksluttningen av höjden där pjäserna skulle ställas upp. Baracken var placerade där vi idag har en bilverkstad och dess parkering. Befälhavaren menade att man var tvungen att fälla skog på ömse sidor av järnvägen för att möjliggöra troppens eldgivning och för att öka eldberedskapen.

Mycket skog behövde gallras tyckte befälhavaren från Stockholms försvarsområde. Källa: Södertälje Stadsarkiv, Drätselkammaren (1940).
Grönt avser skogsområde där gallring behövdes, och som vid skärpning av läget skulle kalhuggas. Källa: Södertälje Stadsarkiv, Drätselkammaren (1940).

Stadsingenjören Natanael Nyström svarade den militära befälhavaren att man hoppades att skogen aldrig skulle behöva kalhuggas helt då den var en del av det skogsbälte som börjar vid Kusens backe och följer den östra kanalslänten ner till Igelstaviken i söder. Kommunen såg denna skog som något alldeles särskilt ur stadsplanesynpunkt, då den gav Södertälje sin karaktär. Vid kanalens breddning hade det skapat stora sår i terrängen, men just denna skog hade då kunnat bibehållas. Endast när krig hade brutit ut kunde en total nedhuggning motiveras menade stadsingenjören, som ändå tyckte att gallring av en femtedel gick att tillåta.

En inspektion utfördes av av chefen för luftvärnet i Stockholm, T. af Klercker, sommaren 1940. Han konstaterade att det ur försvarsberedskapssynpunkt var nödvändigt att omedelbart fälla ytterligare en del skog på kanalbanken. I första hand träd vid ställningsområdet från järnvägen och fram till utglesningen som föll ungefär i linje med östra värnet – Östertälje vattentorn, samt vidare på en sydligare belägen sektor över kanalvaktstugan. Han uppskattades att 150-200 träd som tillhörde kommunen behövde fällas.

Några år senare tecknade Stockholms försvarsområde ett 50 årigt avtal med kommunen om ett större, utökat område norr om järnvägsbron, man förfogade nu över en yta på över en hektar.

Källa: Södertälje stadsarkiv, Byggnadskontoret (1943).
Källa: Södertälje stadsarkiv, Byggnadskontoret (1943).

 

 Stridsvärn

En försvarsområdesorder från april 1940 ger information om att luftvärnet samarbetade med 81. skolkomp L1, som utförde stridsställningar och stormhinder. Vid behov skulle detta kompani understödja luftvärnet och hindra attacker mot järnvägsbron och luftvärnsställningarna från fientligt, lågt flygande plan som kunde tänkas komma längst järnvägslinjen eller kanalen. Man inrättade också under den ljusa delen av dygnet en tillfällig utkikspost i det gamla vattentornet vid Södertälje södra station som främst skulle rapportera till 91. lbevkomp men även till 81. skolkomp och direkt till Lv 55.

För att skydda luftvärnsautomatkanontroppen med sina pjäsplatser hade man i november 1940 avslutat arbetet med tolv stycken stridsvärn av typen B1 samt två pjäsvärn. Samtliga var nergrävda i marken som består av sand, tio av dem var konstruerade med väggar av prefabricerade betongplank med täckning av betong. Det övriga två (4301) var konstruerade med nergrävt rundvirke, varav det ena var ett liggvärn som skyddade tillfartsvägen. Hela området var avspärrat med dubbla stormhinder (ifyllt med rött).

Precis som övriga luftvärnsställningar i Södertälje fanns även här ett ammunitionsrum (Am) som i detta fall var byggt av armerad betong under en stenmantel i bruk. Arbetet med gjutningen gjordes på entreprenad av Svenska Väg AB, medan utgrävning utfördes med militär arbetskraft till en kostnad av 8 000 kr.

 

stödjepunkt_430
Källa: KrA, Stockholms försvarsområde (1945).

Platsen bestyckades med två 40mm luftvärnskanoner och en luftvärnskulspruta för närskydd.

40 mm lvautomatkanon m/36. Källa: SoldI Art (1942).
40 mm lvautomatkanon m/36. Källa: SoldI Art (1942).

 

Detaljs av Lvakan 40 mm m/36. Källa: KrA, Försvarsstabens pressavd, bildarkivet Nr 6030.
Detalj av Lvakan 40 mm m/36. Källa: KrA, Försvarsstabens pressavd, bildarkivet Nr 6030.

 

 

Efter världskrigets slut fortsatte man att använda denna plats och förstärkte värnen ytterligare. Omkring hundra man skulle då besätta luftvärnsställningarna och värnen. 63 man från 16. terr lvtropp och 37 man från 452. terr lotropp. Mer om detta i en framtida text.

 

Finns det något kvar att se idag?

Av allt detta finns egentligen ingenting kvar idag. Fram till i mitten av 2000-talet fanns vissa värn kvar, något ska ha gått att se när man passerade platsen med pendeltåget. Dessa togs förmodligen bort i samband med byggandet av den ny järnvägsbron. Barackerna togs bort i ett tidigare skede och användes förmodligen på annat håll.

Jag besökte platsen både under år 2014 och 2016 det finns ytterst få spår kvar på platsen. Några bilder följer här nedanför:

 

Denna betongkant skulle kunna vara en rest efter värnen som låg närmast järnvägsspåret. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Denna betongkant skulle kunna vara en rest efter värnen som låg närmast järnvägsspåret. Foto: Henrik Lindkvist (2016).

 

Kanske en liten rest av det omfattande värnsystemen som fortfarande sticker fram i grönskan. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Kanske en liten rest av det omfattande värnsystemen som fortfarande sticker fram i grönskan. Foto: Henrik Lindkvist (2016).

 

Uppe på höjden finns en gammal grundläggning kvar, oklart om det har med försvararläggningarna att göra, förmodligen en husgrund efter kanalvaktstugan. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Uppe på höjden finns en gammal grundläggning kvar, oklart om det har med försvararläggningarna att göra, förmodligen en husgrund efter kanalvaktstugan. Foto: Henrik Lindkvist (2016).

 

Ett krypin som är svårt att säga vad det kan ha varit. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Ett krypin som är svårt att säga vad det kan ha varit. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Utrymmet, som är gjutet i betong med ett valformat tak. Foto: Henrik Lindkvist (2016).
Utrymmet, som är gjutet i betong med ett valformat tak. Foto: Henrik Lindkvist (2016).

Tack för visat intresse!

Har du någon mera information om denna plats, så tar jag gärna emot det i kommentarsfälten här under.

3 tankar på “Lv 55, L 1 (Lv 430 Fo 44) – Luftvärnsställning Viksängen

  1. Bilderna föreställer matkällaren till huset och det stämmer att det legat ett hus däruppe.. Sockeln till flaggstången fanns kvar tidigt 90tal…men ca 10-15 m från höjden så fanns 1994 /95 flera värn med åtminstone en lång gång som ledde till ett större hålrum…vi sov över i ”matkällaren” efter en grillfest på höjden…mvh

    • Tack då ska jag komplettera med att det var en matkällare. Tillhörde antagligen kanalvaktstugan som fanns där, den måste ha rivits långt tillbaka i tiden.

Kommentarer är stängda.