Civilförsvarsskandalen

Det är Svenska Dagbladet som i början av 1988 på tidningens förstasida presenterar sitt avslöjande med rubrikerna  ”Södertäljes topphemligheter i protokoll”,  ”Krigsplanering offentlig” och ”Södertälje blottlagt vid krig”.  Nu nästan 30 år senare när vi är i slutet av 2016, så har planeringen återupptagits hos länsstyrelser och statliga myndigheter och MSB har i början av december uppmanat kommunerna att börja planera för ökad beredskap och ökat säkerhetsskydd  med anledning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde.

 

Faksimil från Svenska Dagbladets förstasida den 4 januari 1988.

Bakgrund

För att förstå detta måste man känna till bakgrunden. Riksdagen hade under våren 1982 bestämt att kommunerna skulle ta över ledningen av civilförsvaret på lokal nivå, under beredskap och i krig samt fått hela ansvaret för planeringen. Den nya civilförsvarslagen skulle träda i kraft första januari 1987, och då skulle arbetet hos kommunerna vara färdigt.

Regeringen framhöll att samordningen inom totalförsvaret för befolkningens och samhällsverksamhetens överlevande skulle kunna säkerställas under kriser och krig. Kommunstyrelsen skulle vara den högsta civila totalförsvarsmyndigheten på lokal nivå.

Kommunen blev därför skyldig att i fredstid vidta förberedelser för att under beredskap och i krig kunna upprätthålla viktig verksamhet. I förutsättningarna som angavs av regeringen 1986, räknade man med att ett framtida krig i Europa troligen skulle ske med konventionella vapen. Dock hade man beaktat att både kärnvapen-, biologiska- och kemiska stridsmedel kunde komma att användas i ett angrepp mot landet. Förutsättningarna var också att totalförsvaret skulle hinna få en politisk förvarning, och vara mobiliserat innan krigshandlingar mot Sverige skulle inledas. Hög beredskap mot överraskande angrepp skulle eftersträvas. Kommunen skulle också vidta åtgärder för att krigsviktig verksamhet kunde genomföras även under fientlig bekämpning. Risken för sabotage skulle beaktas.

Ett stort antal planer skulle tas fram. Ledningsplan, informationsplan, skyddsplan, räddningsplan samt personal- och underhållsplan för civilförsvarsorganisationen. Utöver detta skulle planer finnas för socialtjänsten, miljö- och hälsoskydd, livsmedelshygien och veterinärverksamhet, skolverksamhet, kollektiv utspisning, kristidsförvaltning, elförsörjning, gas och värmeförsörjning, vattenförsörjning och avlopp, gatu och vägunderhåll, avfallshantering, sotningverksamhet och hamnrörelse.

Södertälje kommun hade på den här tiden ett planeringskontor, som tillsammans med alla kommunala förvaltningar arbetade med den omfattande beredskapsplanläggningen. De flesta skulle vara klara till våren 1986 och därefter behandlas i resp. facknämnd innan semestern. Under hösten samma år behandlades planerna i kommunstyrelsen för att sedan fastställas i kommunfullmäktige den 15 december 1986.

Den moderata oppositionen lämnade ett särskilt yttrande till kommunstyrelsen, där de beklagade att en rad uppgifter i beredskapsplanen inte hade hemligstämplats. Även energiverket hade ifrågasatt lämpligheten i att planen skulle vara offentlig.

 

Bilden är ett montage. Källa: Södertälje stadsarkiv.

 

Avslöjandet som fick konsekvenser för hela landet

Svenska Dagbladet hade begärt ut de offentliga handlingarna och konstaterade i flera artiklar att hela Södertäljes civila krigsplanering fanns beskriven och enkelt kunde hamna i händerna på en angripare. Dessutom fanns uppgifter om vilken teknisk kapacitet som ING 1 hade, mobiliseringsplatser samt namn och adresser till samtliga nyckelpersoner i kommunen. Här fanns också förteckningar över Södertäljes hela polisledning med namn och privata adresser, deras kapacitet och information om styrkans fördelning per dygn samt uppgifter som gjorde det lätt att lokalisera reservpolisstationen som skulle användas vid ofred.

Även andra myndigheters uppgifter fanns här, t. ex. var SJ  förråd med tung bärgningsutrustning var beläget, och vilka förråd som i fredstid var obemannade. Även uppgifter om driftvärn och verkskydden vid de största företagen lämnades i den mycket detaljerade planen.

Platsen för gruppering av en regional bas för civilförsvarets spaningsflyg avslöjades också till Tvetaberg. Detta fält kunde ju även användas för fientlig luftlandsättning.

Grundplan för flyggruppernas grupperingsplatser i Stockholms län 1985. Källa: Länsstyrelsen i Stockholms län, försvarsenheten.
Grundplan för flyggruppernas grupperingsplatser i Stockholms län 1985. Källa: Länsstyrelsen i Stockholms län, försvarsenheten.

 

Upprörda känslor

Detta väckte upprörda känslor både inom Södertälje kommun, militären och näringslivet. Befälhavaren för militärområdet hade inte ens informerats om att beredskapsplanen var offentlig. Han kritiserade kommunen hårt för att man saknade säkerhetsmedvetande och att motståndaren med kommunens hjälp nu lätt kunde leta upp och kartlägga viktiga anläggningar. Kommunen skulle från och med nu, från militärt håll undervisas i säkerhetstjänst och få hjälp med åtgärder för att minska de skador som offentliggörandet inneburit.

Södertäljes ”starke man” kommunstyrelsens ordförande Hans Mattsson menade bestämt att Södertälje inte brutit mot några bestämmelser. Han menade istället att det var länsstyrelsen som var huvudansvarig, och att kommunen gjort planen utefter deras anvisningar. Detta bekräftades också av en försvarsdirektör i Umeå som menade att Södertälje hade blivit ett offer för en alltför ambitiös planläggning och att man slaviskt försökt uppfylla dom statliga anvisningarna. Södertälje var inte ensamma om detta.

Kort efter avslöjandet granskades beredskapsplanen av Svea livgarde, för att se om något kring det militära delarna hade skadats. Den största skadan var att ett sekretessbelagt telefonabonnemang till vakthavande på Ing 1 hade offentliggjorts. Det var även kritiskt att hela försvarsområdets ort- och reparationsledare i helhet fanns med, men det var egentligen en fråga för länsstyrelsen då det inte var sekretessbelagd information vid det tillfället. Sammanställningar av mobiliseringsplatser, grupperingsplatser och sambandsplaner föreslogs att de borde sekretessbeläggas. Så även uppgifter om polisens organisation samt telefon- och radiokommunikation.

Länsstyrelsen konstaterade att även om ett angrepp mot civilförsvaret skulle innebära ett brott mot folkrättsliga konventioner, så skulle man inte bortse från att sabotage av de civila försvaret skulle ge allvarliga konsekvenser och störa den militära verksamheten. Länsstyrelsens sammanfattning blev ”Ingen erinran” på någon punkt. Detta är kanske inte så konstigt då de i annat fall hade kritiserat sig själva.

Planerna hemligstämplas

Med anledning av avslöjandet, där känslig information och uppgifter om teknisk försörjning fanns i offentliga handlingar, lämnade Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) i mitten av 1988 råd till alla kommuner om hur sekretessen skulle skötas när det gällde totalförsvarsfrågor. Dessa anvisningar hade tagits fram av en arbetsgrupp bestående av kommunförbundet, ÖCB och försvarsdepartementet.

Detta gjorde att många uppgifter kunde hemligstämplas i de framtida planerna. Bland annat när det gäller de tekniska systemen för kraft- och vattenförsörjning med sina reservsystem eller var krigsförråd eller reservpolisstationen är belägen. Även namnlistor med adresser och telefonnummer över befattningshavare i krigsorganisationen skulle hädanefter hemligstämplas.

Uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrig rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs

Avslutningsvis kan jag bara önska Södertälje kommun lycka till denna gång och hoppas att det anslås rejält med pengar för att återuppbygga verksamheten. Kanske blir det läge att damma av beredskapsplan 1986. Tyvärr är i stort sett hela den civila försvarsplaneringen i nuläget avvecklad.

MSB har i sitt brev som gick ut till kommunerna i december 2016 skrivit att all avveckling av ledningscentraler i berg, anläggningar, materiel m.m för civilt försvar ska upphöra. Tyvärr så är det redan försent för Södertäljes del då allt från civilförsvarets organisation 80 är avvecklat. Exempelvis så är befolkningsmaskerna (som fanns lagrade till en stor del av kommuninvånarna) uppbrända på order av regeringen för ungefär fem år sedan. 700 miljoner investerades i hela landet för 7,3 miljoner andningsskydd. Destruktionen som MSB hanterade kostade runt 14 miljoner skattekronor. Idag är det ett flaggstångslager i det förråd där Södertäljebornas skyddsmasker fanns förvarade.