Redan under 1930-talet diskuterades frågan om att lagra bränslen i Sverige. Dåvarande rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap föreslog 1934 att den som importerar brännoljor också skulle vara skyldig att hålla ett lager, motsvarande minst 30 procent av det föregående årets import. År 1937 föreslog rikskommissionen vidare att man snarast skulle undersöka möjligheterna att anskaffa bombsäkra lagerutrymmen för flytande bränsle genom insprängning i berg.
Utredningen visade att dåvarande lager vid normal fredsförbrukning skulle räcka i ca en och en halv månad. Man ansåg det rimligt att lagringen borde motsvara ett halvt års normal förbrukning.
Lagring av drivmedel behövdes av två anledningar, för det första om vårt land skulle bli indraget i krig, eller för det andra, att det skulle uppstå avbrott i tillförseln i fredstid.
Nynäs petrolium tyckte 1952 att dom skulle få tillgodoräkna sitt lager av råolja som beredskapslager, något rikskommissionen inte riktigt höll med om, då det vid krigsfall kunde befaras att oljeraffinaderierna skulle bli förstörda. Råoljan är nämligen inte användbar som bränsle i obearbetat skick. Under 1950-talet byggde både Krigsmakten och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap ett antal bergrumsanläggningar för förvaring av bränsle.
Den här anläggningen i Taxinge projekterades och byggdes av fortifikationsverket i slutet av 1950-talet och skulle vara centralförråd för smörjoljor i fat samt diesel för både armén och flygvapnet. och beräknades stå klar år 1960. För att få rotation på drivmedlet användes anläggningen kontinuerligt under hela kalla kriget. Utifrån tidigare sekretessbelagda handlingar kan man se att den totala kostnaden för anläggningen beräknades till 14,5 miljoner kronor, vilket motsvarar över 207 miljoner i dagens penningvärde.
Anläggningen var självförsörjande på elkraft och vid skarpt läge skulle personalen kunna vara där en längre tid. På toppen av berget fanns nödutgång och ventilationsanläggning. Bergtäckningen är ca 30-35 meter, vilket gör att man kan anta att den skulle stå emot en hel del.
De sex stora cisternerna rymde ungefär 30 000 kubikmeter. Från anläggningen gick rörledningar under marken via ett pumphus, och till en egen hamn där fartyg kunde lasta och lossa drivmedel. Anläggningen lades ned på 1990-talet.
Beskrivning av bergrummets delar
Anläggningen kan delas upp i fyra delar. Den första delen är en tågtunnel genom berget. I mitten av tunneln finns en lastkaj med tre ingångar till del två. Den andra delen löper parallellt med tågtunneln och innehåller utrymmen för omlastning, kontor och driftsutrymmen. Den tredje är en 300 meter lång tunnel som använts för lagring av oljefat. Slutligen är den fjärde delen utrymmen för cisternlagring uppdelat på sex cisterner av varierande storlek.
1- Järnvägstunneln med lastkaj
Södra ingången till järnvägstunneln, Utanför finns ställningarna för maskeringsnäten kvar, och en embrasyr till höger för närskyddet av anläggningen.
Järnvägstunneln från södra ingången. Stötvågsfällorna till höger skulle mildra tryckvågen vid en eventuell detonation utanför tunneln.
2. Driftsdelen
I mitten av lastkajen i järnvägstunneln finns dörren som är ingång till driftsdelen.
I ett av rummen fanns reservkraftaggregatet som skulle försörja anläggningen om den externa elförsörjningen försvann. Vid mitt besök år 2012 hade hela aggregatet tagits bort antagligen i samband med saneringen.
3. Lagringstunnel
Det ca 300 meter långa utrymmet benämnt C20 där tidigare fatställningar har varit placerade utmed bägge sidorna. I mitten finns ett transportband.
Invallningar i början på C 20, har tidigare fyra oljetankar varit placerade, varav en skulle försörja elverket med diesel.
Här kan man se de tidigare ställningarna för oljefaten som bland annat innehöll smörjoljor till flygvapnet.
4. Cisterner
Inuti en av de två största cisternerna. Sedan en tid tillbaka tömda och rengjorda. En stege i cisternens bakkant leder till en inspektionslucka 20 meter upp i toppen.
Under de fem cisternerna finns en lång passage, med rörledningar. Därifrån nås även manluckor för att kunna komma in i cisternerna.
Skanska köper bergrummet
År 2012 köper Skanska bergrummet och även 10 hektar mark ovanpå berget av fortifikationsverket, för elva miljoner kronor. Vid tidpunkten för köpet berättade Skanskas presstalesman, i en intervju med Länstidningen i Södertälje, att man inte har bestämt vad bergrummet ska användas till.
En tid senare framkommer att Skanska har tänkt använda bergrummet som en anläggning för att krossa tre miljoner ton berg från bygget av förbifart Stockholm, vilket skulle innebära två fartygslass om dagen i fem år till hamnen vid berganläggningen. Sedan skulle uttransporten av bergkrossen transporteras därifrån med lastbil (mellan 15-23 fullastade lastbilsekipage med släp per dag) som beräknades pågå i ca 10 år.
Detta medförde naturligtvis stora protester hos de boende i närområdet, såväl som hos lokalpolitikerna. I december 2014 protesterade sex ledande Nykvarnspolitiker i ett brev till länsstyrelsen och Trafikverket, där skriver man att Skanskas planerade verksamhet försämrar boendemiljön och påverkar kulturmiljö, djurliv och natur negativt.
Augusti 2016 kan man läsa i Länstidningen att Skanska lagt ner planerna på bergkross, men att man istället planerar att bygga bostäder på fastigheten, och att bergrummet kan bli ett arkiv eller en serverhall. Protesterna från Taxingeborna lönade sig.
Bra initiativ om ett populärt ämne! Lycka till!