Allmänt om industriernas luftskydd

Medan det allmänna luftskyddet i första hand skulle skydda statens och samhället i stort, så skulle industriluftskyddet inte bara skydda arbetarnas liv och företagets fastigheter och maskiner. I första hand var det produktionsprocessen som skulle säkerställas och skyddas. Det var överordnat enskilda individers säkerhet. Industriluftskyddet kom senare att kallas för verkskydd.

Om ett eller några människoliv skulle offras under en bombräd mot ett industriföretag innebar det inte någon större olycka rent allmänt sätt. Men skulle splitter träffa t ex en oskyddad transformator och detta i sin tur skulle åsamka företaget ett kanske årslångt stopp, då skulle det vara en samhällsomfattande katastrof, eller kanske i vissa fall av nationell karaktär. Arbetstillfällen skulle förloras, ekonomin skulle rubbas och landet kanske skulle förlora viktig produktion.

Redan under sommaren 1938 bestämdes att industriluftskydd skulle planläggas för fjorton industrier och företag i Södertälje. Utöver dessa även Gas- och elverket, Södertälje länslasarett samt tre fastigheter i Södertälje. Några av dem skriver jag lite kort om här nedan.

Scania-Vabis

1942 beräknades att högst 1 000 man samtidigt skulle befinna sig inom industriområdet. Sammanlagt fanns skyddsrumsplatser för 850 personer, vilket skulle motsvara behovet under krig.

En friliggande anläggning fanns precis utanför området, den hade stenfyllning över och var avsedd för industriluftskyddets ledning och aktiva personal. Man hade även anlagt ett skyddsrum av den typ som användes i hamnarna i närheten av föregående. Övriga skyddsrum fanns inom fabriken.

Svenska maskinverken

Företaget hade vid år 1942 cirka 500 man anställda. Ett skyddsrum för luftskyddsledningen samt 225 personer hade sprängts in i berget vid Saltskogsfjärden. Möjligen kan det vara detta bergrum som i modern tid används för fjärrvärmeändamål.

Under kontorsbyggnaden fanns ett skyddsrum för 100 personer, dock saknades gasskydd. Som splitterskydd för fönsterna fanns plåtar som företaget tillverkat och passat in. Dom placerades i fredstid intill respektive fönster för att vid behov omedelbart kunna monteras på sina platser.

Ett skyddsvärn för 175 personer fanns också anordnad. Det hade inte något gasskydd, och luftskyddsinspektionen menade vid besiktningen 1942, att värnet skulle anses vara ett provisorium tills det att ett normalskyddsrum var ordnat. Helst ett fullträffsäkert, med hänsyn till företagets betydelse.

Tobaksmonopolet

När Tobaksmonopolet utökade sin fabrik i slutet av 1930-talet på Bergviksgatan så byggde man också ett rejält skyddsrum. Enligt civilförsvarets skyddsrumsregister var det 218 kvm stort och avvecklades under år 1998.

Del av ritningen som visar skyddsrummen. Källa: Södertälje stadsarkiv (1938).
Del av ritningen som visar skyddsrummen. Källa: Södertälje stadsarkiv (1938).

Vid en civilförsvarsövning 1945 besöker civilförsvarsstyrelsens direktör Gösta Falk Tobaksmonopolet, och ger skyddsrummet med dess utrustning högsta betyg. Skyddsrummet finns även senare med i civilförsvarets organisationsplan över verkskydd år 1962.

Jag försökte få under våren 2015 få tillstånd att besöka det innan det skulle rivas, men intresset var svalt hos Telge Peab och jag fick tyvärr inte möjlighet till det. Under augusti 2015 så revs det gamla skyddsrummet. Håkan Adler som arbetade med rivningen har varit vänlig att låta mig använda några bilder som han tog under arbetets gång. Här kommer det nu att bli ett parkeringsgarage till den nya bostadsrättsföreningen monopolet.

Det gamla skyddsrummet är rivet under sommaren 2015. Foto: Håkan Adler (2015).
Det gamla skyddsrummet är rivet under sommaren 2015. Foto: Håkan Adler (2015).