Allmän drivmedelsransonering

Bensinransoneringen infördes vid andra världskrigets utbrott. All bensin och diesel skulle öronmärkas till försvaret och andra samhällsviktiga funktioner.

Redan 1940 har bensinen praktiskt taget helt ersatts av gengas. Gasen fick man genom förbränning av trä eller kol i ett speciellt gengasaggregat som monterades på bilar och traktorer för att hålla transporter och jordbruket igång. Efter krigets slut i maj 1945 lättar ransoneringen, och i november släpps bensinen fri, den kostar då cirka 80 öre per liter. Ransonering infördes igen våren 1956 på grund av den så kallade Suezkrisen som ledde till bensinbrist i landet. Det blev då förbjudet att köra bilar på söndagar.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap skickade 1958 ut anvisningar till länets samtliga drätselkammare för planläggningsåtgärder att i beredskapssyfte kunna vidta allmän drivmedelsransonering. I Södertälje stad fanns vid tiden 3 248 personbilar och 564 lastbilar enligt en inventering.

Motorfordon i Södertälje stad år 1958: Antal:
Personbilar i yrkesmässig trafik 29
Personbilar ej yrkesmässig trafik 3 219
Lastbilar Yrkesmässig trafik (Bensin) 47
Lastbilar Yrkesmässig trafik (Diesel) 48
Lastbilar ej yrkesmässig trafik (Bensin) 394
Lastbilar ej yrkesmässig trafik (Diesel) 75

I en hemligstämplad promemoria för Södertälje stad från 1958 har drätselchef Ture Holmberg planerat att bränsleransoneringskort skulle kunna delas ut från fem utdelningslokaler. Varje lokal skulle bemannas av elva personer som till vardags arbetade inom kommunalförvaltningen, arbetsförmedlingen och sjukkassan. Dessa skulle sköta utdelningen.

För vakthållning i lokalerna skulle två ordningsmän t ex brandmän per lokal finnas till hands. Dessutom skulle en person i varje lokal tillsättas som ordförande med ansvar för utdelningen och redovisning till kristidsnämndens ordförande Karl-Eric Larsson som i sin tur redovisade till länsstyrelsen.

Fordonsägarna delades upp via sina valdistrikt, och för invånare som bodde öster om kanalen skulle Läroverkets gymnastiksal och Pelarsalen i Rosenborgsskolan användas som utdelningslokaler. Fordonsägare som bodde väster om kanalen skulle hänvisas till Mariekällskolans hall, Oxbacksskolans gymnastiksal och Fritidsgården vid Södertälje Södra.

År 1967 upphäver länsstyrelsen ovanstående beskrivna planläggning och uppmanar kommunen att makulera den. En ny plan ”Kommunal beredskapsplanläggning F5” ersätter, och upplägget i den är i princip den samma, med undantag av att antalet utdelningslokaler har ökat till åtta stycken, vilket förmodligen kan förklaras med att antalet fordonsägare drastiskt hade ökat sedan 1958.

Motorfordon i Östertälje kommun år 1958: Antal:
Personbilar i yrkesmässig trafik 2
Personbilar ej yrkesmässig trafik 266
Lastbilar Yrkesmässig trafik (Bensin) 1
Lastbilar Yrkesmässig trafik (Diesel) 2
Lastbilar ej yrkesmässig trafik (Bensin) 20
Lastbilar ej yrkesmässig trafik (Diesel) 2

Kris på nytt

1973 återinförs ransonering av bensin i Sverige till följd av det så kallade oktoberkriget i mellanöstern. Detta påverkade bl a södertäljes hemvärnsmän, som fick åka till och från övningar med allmänna kommunikationer istället för med egna bilar. Försvaret fick en minskad tilldelning drivmedel på 15 %. Turligt nog så varade ransoneringen inte mer än i tre veckor.