Jag har tidigare skrivit om anläggningen i Badparken som projekterades och byggdes mellan åren 1950-1954. Den var av hemlig natur och fick täcknamnet ”Hunden”. Den var framförallt avsedd som ledningsplats för Södertälje civilförsvarsområde, men innehöll även utrymme för flygvapnet och ett mindre befolkningsskyddsrum. Här kommer en sammanfattning av byggnationen som även innehåller några intressanta foton från början av byggnadsarbetet som genom en slump nyligen kom till södertäljesberedskap.se´s kännedom.

Arbetena omfattade en utvidgad sprängning av det befintliga äldre skyddsrummet samt utsprängning för den nya anläggningen och inbyggnad av alltsammans. Den äldre delen hade tidigare disponeras dels av civilförsvarsledningen dels som befolkningsskyddsrum. Den hade under 1943 blivit ombyggd och försetts med väggar och tak av så kallad sprutbetong till skydd mot fallande stenblock. Den fick även en annan rumsindelning.

Nya Asfaltsbolaget (nuvarande NCC) utförde först sprängningar i berget som hade en täckningen som mest på 20 meter, men något avtagande mot ingångarna.

Februari 1952 under arbetet med bergsprängningen. Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.

Bilden visar ingångstunnlarna vid utsprängningen av den nya tunneln (vänster) och den gamla ingången till det offentliga skyddsrummet (höger) som senare blev igengjuten och överfylld. smalspårig räls användes att transportera ut vagnar med bergmassorna.

Februari 1952 under arbetet med bergsprängningen. Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd. Samt bilden till höger som visar samma plats över 60 år senare.

Bilderna här under visar en uppbyggd ramp utanför den nuvarande ingången från vilken bergmassorna tippades på lastbil och transporterades bort. Notera också skydden som monterats på träden. Till vänster i bild skymtar ”Sossan” Societetssalongen från 1905 som revs 1974.

Februari 1952 under arbetet med bergsprängningen.

Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.

Fotot från början av mars 1952 visar hur det såg ut inne i tunneln.

Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.
Bergborrning pågår. Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.

Besiktning utfördes efter sprängningsarbetena i augusti 1952 och i december 1952 tecknar kommunen avtal med Lysekilsföretaget Torsten Walléns Byggnads A.B som gjorde en inbyggnad av betongkonstruktion, så kallade Stridbecksvalv uppburna på betongpelare. Väggarna byggdes av betonghålsten.

Fotografierna här nedanför är från slutet av mars 1953 och föreställer uppförandet av gjutformar för valven.

Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.
Källa: Södertälje stadsarkiv, fotograf okänd.

Anläggningen fick sedan ventilation och luftrening, värme och sanitet, el och belysning, reservkraftaggregat, djupbrunnsanläggning och radiostation.

Ventilationen och luftreningen fungerade genom att frisk luft togs in via ett detonationsfilter med ett ventilationsaggregat vid vilken luften filtrerades och vid behov värmdes upp. Via ett trumsystem fördelades den till de olika lokalerna. Evakueringsluften släptes vid normalfall ut genom korridorer och med en fläkt forslades den till det fria genom ett detonationsfilter eller kunde återföras till ventilationsaggregatet som returluft.

Vid gasfara tog man in luft genom en gasreningsanläggning varpå den renade luften tillfördes till de olika lokalerna genom att ventilationsanläggningen gick i cirkulation. Överskottsluften avgick genom övertrycksventiler till utrymmen som inte var gasskyddade och därefter ut i det fria.

Under 1954 började det sista detaljerna bli klara och besiktningar gjordes av de olika momenten. En högkanttransportanläggning (ett sorts transportband) mellan radiorummet och ordersalen där meddelanden kunde lämnas, beställdes från Nordströms linbanor.

Den totala kostnaden var nästan 650 000 kr år 1954.

Södertälje kommun åtog sig genom en förbindelse med länsstyrelsen att hålla anläggningen i gott skick.

Källa: Södertälje stadsarkiv.

 

För den som är intresserad finns fler detaljer om anläggningen i dessa relaterade artiklar: